Malin

Jag vill inte ens tänka tanken på att jag har tagit studenten. Att det är slut nu. Jag vill ha skola till hösten. Även dom jag inte gillar kommer jag att sakna. Jag försöker att låta bli tanken på att det är över, slappnar jag av så kommer tårarna att rinna. Jag vill inte att dom ska det, jag som har längtat så mycket efter det här i några år kan ju inte gråta nu då jag äntligen tagit studenten. Dagen jag aldrig trodde skulle komma, kom.
Nu sitter jag är och förstår inte varför jag kommer att sakna något jag aldrig riktigt tyckte om? Det fanns så mycket jag saknade och aldrig fick, många gånger ville jag bara bort från skolan och nu sitter jag och säger att jag kommer att sakna den. Weird. Tänker på hur mycket roligare jag kunde haft om det bara vore si och så. Klart att det är folk som haft/har det sämre än mig. Men inte ska jag låtsas må bra för att andra har det sämre än mig. Mår man inte bra så orkar man inte heller bry sig om andra.

Så kan man sammanfatta den tiden:
"Sorry that I could not be as perfect as you wanted me"
"Just wondering what's going on in your mind"
"I can tell about the times when I wished to leave this world and I can read to you the letters I wrote"

Näe, man ska inte se bakåt. Så nu ska jag bara se framåt:)
Om en vecka befinner jag mig i Kroatien med familjen. Det ska bli så underbart skönt! Där ska vi ha det så bra så i hela två veckor. Det ska solas, badas, vandras, utforskas, fotograferas och titta på fotboll.
När jag kommer hem så vet jag inte riktigt vad som händer. Okej, där ljuger jag. Men vad som ska hända vill jag inte avslöja:) Sedan är det klart att det kommer att bli några fester innan jag sticker till tyskland och är au-pair. Det kommer att bli en upplevelse. Om allt går som planerat så kommer jag att trivas utmärkt och stanna där ett år. Ahh! Jag längtar. Ska bli spännande att se hur jag utvecklas som människa och vad jag kommer att göra efter att det året gått. Oj, så jag längtar!