Rest in peace.

Min faster dog i onsdag. Det var inte helt oväntat, hon låg på sjukhuset, kunde inte
prata eller röra på sig.. Det är svårt att förstå att någon man inte träffat på länge är
död. Detta låter kanske lite brutalt men jag känner ingen saknad, kommer nog inte
att göra det förrän jag träffar min farbror, det är då jag kommer att inse att hon är död...
Begravning blir den 27:e, då jag är i göteborg. Jag skulle gärna vara med på begravningen
och få säga hejdå, men samtidigt är jag lättad över att jag är i göteborg. Var på begravning
i augusti och något jobbigare än det har jag inte varit med om, då var det mammas moster,
den här gången är det min faster, någon som står mig ännu närmare. Kan inte ens
föreställa mig hur jobbig begravningen skulle bli för mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback